Ellisif Hals / Susanne Skeide

Skriv snart!

Brevvenn. Leverans, Collage 67 x 57 cm

Vårt samarbetsprojekt har pågått i 17 år, sedan vi gick på Kunstfag vid Kunsthögskolen i Oslo. I samarbetet rör vi oss runt en ständigt växande materialbas som består av utklippta och rivna handkolorerade torrnålstryck, etsningar och teckningar. Av detta material har vi under projektets gång skapat olika temporära skulpturer, alla utifrån vilken plats vi ställer ut på. Skulpturerna konstruerar vi med hjälp av gummiband som spänns upp mellan väggar och tak och sedan knyter och syr vi bitar i varandra och i gummibandet så att volymer och former bildas. Till varje utställning gör vi nytt material, antingen utifrån det vi just vid den tiden är konstnärligt intresserade av eller något som krävs som byggstenar för att gestalta en speciell skulpturidé. På detta vis växer materialbasen och samlar på sig visuella minnen från olika epoker av våra liv. De olika skulpturerna bär med sig våra upplevelser och vår vänskap, men fungerar även som en berättelse om våra konstnärliga banor, intressen och uttryck som i bland korsar varandra, i bland samkör och i bland glider isär.

Vi har i vissa perioder bott och jobbat nära och symbiotiskt, t ex i Oslo och Paris. Då flätade våra liv och vårt arbete ihop sig på ett sätt som gav oss tillfälle att lättsamt och självklart skapa det rum som är basen för vår gemensamma konstnärliga värld. Nu har vi däremot under lång tid bott i olika länder och på det viset uttrycker projektet på ett annat sätt mötet mellan oss. Vi möts numera enbart i arbetet med projektet och tar upp tråden i både konst och samtal under korta, intensiva veckor. När vi jobbar, befinner vi oss i ett flöde av prat, arbete, vila och tystnad. Installationsperioderna blir som en lucka i tid och rum där vi möts och hinner prata om allt som hänt oss sedan sist. Samtidigt för projektet oss till nya platser och sammanhang där nya berättelser och relationer uppstår. Dessa intryck blir återigen en del av vår gemensamma historia.

Eftersom vi nu alltså bor på var sitt håll (i Bergen och Malmö) och inte kan avsätta lika mycket tid till att rent fysiskt mötas i projektet har vi utvidgat vårt sätt att samarbeta på. Vi använder fortfarande våra tryck som materialbas men skapar även kollage som vi skickar fram och tillbaka mellan oss, framväxandes i både storlek och komplexitet. Detta har visat sig att vara ett helt särskit sätt att skapa bilder på. Vi pratar inte om bilderna men låter bilden tala själv. Man måste då inta en försiktig och känslig men samtidigt nyfiken och aktiv position. Kollagen öppnar upp för ett mer gåtfullt sätt att samarbeta på, det som förut var pratigt och gränslöst är nu enbart visuellt, tyst och fjärran, men genom bilderna hör vi ändå den andras röst. En stilla, sugande känsla infinner sig i det ögonblick vi öppnar ett kuvert med kollage. Bilderna är fulla av former, liv, objekt, varelser och natur och det tar ett tag innan man hunnit orientera sig i dem. De innehåller riktning, idé, vision och känsla men hur och var hittar vi de viktiga trådarna? Vad har den andra tänkt, känt och velat här? Vilka omedvetna drag har den andre gjort? Får man trampa varsamt eller kan man köra hårt? Vad är uttryck för nyfikenhet, otålighet, lathet, mani, galenskap, humor, glädje, omedvetenhet,kompetens eller vilsenhet? Vad är styrkor och svagheter

Brevvenn. Frakt, Collage, 82 x 116 cm.

Brevvenn.Utsendelse, Collage, 49 x 55 cm.

20220501 - 20220605
Gunilla Maria Åkesson

Gunilla Maria Åkesson

Vessel no 71, 2020, röd stengods, 23 x 23 cm

Vessel no 75, 2021, svart stengods, 24 x 27 cm.

I mitt arbete har de universella och grundläggande i formerna alltid varit viktiga. De evigt existerande som man aldrig behöver ifrågasätta. Vi har alla ett förhållande till dem, vi känner igen dem, de är närmast arketyper i vårt undermedvetna minne, och även fysiskt i vårt kroppsminne. Formerna finns redan, vi behöver egentligen inte skapa dem på nytt, men vi fortsätter att repetera dem och ger dem stadigt nytt liv och innehåll.

Och det är just det där eviga, klassiska, som vi accepterar som något närmast naturligt som alltid har fascinerat mig.

Formerna finns där och står där, de smälter närmast in i sin omgivning och kan bli anonyma, eller helt neutrala, vi tar dem lätt för givet. Men den neutrala formen gör också att vi hela tiden använder den på nytt till våra egna syften oavsett vilken tid vi lever i.
Samtidigt i sin anonymitet upplevs de närmast fysiskt påtagligt närvarande av våra sinnen och vår kropp. Formen kräver sin plats i vår vardag.

Det här evigt grundläggande enkla har alltid väckt en känsla av tillfredställelse i mig, något som kommer från en intuitivt underliggande och grundläggande källa som jag alltid kan känna närvaron av. Jag upplever den som väldigt rofylld. Som att dessa arketyper är en del av mig och mitt form- och kroppsminne.

Där finns enkelheten, tydligheten, tiden, en spänning av närvaro, det konkreta där man inte behöver lägga till något eller ta bort något. Allt är som det ska vara, när det sker, så framträder det som för mig är vackert, något som känns helt naturligt.
Det är där jag vill och önskar att mina Kärl ska vara.

Därför fortsätter jag att bygga mina Kärl, för någonstans i mig ger det mig en stor tillfredställelse och en känsla av att vara en del av en större berättelse i dåtid, nutid och framtid.

Vessel no. 57, 2020, svart stengods, 24 x 26 cm

NEWS